Eftersom jag är sjuk och har varit det ett tag har jag inte haft någon ork att läsa eller skriva särskilt mycket, vilket är synd då det har kommit så oerhört många intressanta böcker på sistone. Men en bok som jag faktiskt har läst under den här perioden är Charlotte Cederlunds ungdomsroman Gryningsstjärna, som är den andra delen i Idijärvi-trilogin.

I den första delen får man stifta bekantskap med Áili, som på grund av att hennes pappa har dött och lämnat henne ensam, måste lämna Skåne där hon växt upp för att åka till Idijärvi i Norrland för att bo hos sin morfar som hon aldrig har träffat. Idijärvi är en sameby, vilket innebär väldiga ambivalenta känslor för Áili, då pappan förbjöd henne att ha något som helst samröre med den samiska kulturen trots att hennes mamma hade sina rötter där. Det första mötet med morfadern och byn gör att hon överväger att instämma i pappans motstånd mot det samiska: han är otrevlig och byn är allt annat än välkomnande. Hennes annorlundahet gör att hon sticker ut från normen; hon kan inte samiska och hon är den första vegetarianen som någonsin satt sin fot i byn. Men med morfaderns mor Ráijás omhändertagande och vänliga ord samt Olivias vänskap känner hon sig snart hemma i Idijärvi. Snart börjar det dock hända mystiska saker; som att en varg följer henne överallt och att hon får krafter som tycks förbundna med naturen. En rad spännande händelser äger rum, och det framkommer att Áili är den nya noaidi; vars uppdrag är att skydda byn mot Birki Omma och Borri noaidi som väntas attackera byn för att återfå makten. Första boken slutar med att Ráijá dör när hon skyddar Áili mot Birki Omma, och den andra delen tar vid precis vid stunden för Ráijás begravning.

Precis som i första boken är det spänning från första stund även i bok två, vilket gör att handlingen flyter på i ett snabbt tempo. Det framkommer att både rådet och Borri noaidi är ute efter Urseiten, som i fel händer kan orsaka en katastrof utan dess like. Då rådet måste hitta den innan Borri noaidi gör att tiden är knapp, och därför måste Áili besöka andevärlden för att få svar som kan hjälpa dem. Just Áilis resor till andra dimensioner får mycket utrymme i Gryningsstjärna, och vid läsningen är det som om man gör den där transformationen själv, med trummornas slag och jojken i bakgrunden. Men det är inte bara här som Cederlunds skildring är fantastisk; hon lyckas genom att endast nudda lätt med penseln över personer och miljö få till en riktigt fin tavla över den värld som Áili bär inom sig men även abrupt hamnar i.

Berättandet sker utifrån Áilis perspektiv, vilket gör att man själv upplever kopplingen till natur, djur och ande väldigt starkt, och det är en av anledningarna till att jag gillar böckerna så mycket. En annan anledning är att Cederlund har en förmåga att på ett subtilt sätt ta upp viktiga ämnen som är väldigt aktuella. För genom att låta huvudkaraktären komma från ett utanförskap till ett annat sätter hon fingret på vad det egentligen är som gör att en människa ses som annorlunda i ett samhälle eller i ett helt land. Handlar det om utseende, kultur, religion eller värderingar som inte stämmer överens med majoritetens? Eller kan det helt enkelt handla om ren svartsjuka?

Áilis relation till sin släkt skalar ner den samhälliga nivån till en annan, den personliga. För även i sin egen familj ses hon som utbölingen, den som inte hör till och därför straffas. Cederlund visar därmed på ett samband; det handlar i båda fallen om konflikter som blir till genom oförståelse och okunskap, och det här gör att berättelsen blir större och mer betydelsefull.

Behöver jag säga att jag med glädje ser fram emot den tredje och sista delen?

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Titel: Gryningsstjärna
Serie: Idijärvi-triologin (del 2)
Författare: Charlotte Cederlund
Genre: Ungdomsroman
Förlag: Opal
Publiceringsdatum: 2017-02-01
Antal sidor: 271
Läsålder: Unga vuxna