Elly bor hos sin farmor i Järvsö över sommaren. Det är tio månader sedan hennes mamma dog, och ända sedan dess har hon hela tiden utmanar ödet med galna upptåg. Det värsta har redan hänt, resonerar hon, och därför spelar det ingen roll vad som händer med henne. Hon är ensam i sin sorg, pappan verkar mest arbeta och storasystern sommarjobbar utomlands. Även om alla i hennes familj är snälla så är det ingen som pratar om det som hänt, och Elly känner inte att hon dela sorgen med någon av dem. Lagerqvist skildrar hur Elly tycker att hon ser och hör sin mamma, och hur hon får en impuls att ringa henne och berätta om saker som hänt eller om råd. Det är bra att berättelsen har en sådan sida med, även om det läggs mest tyngd på det spännande draget.

För spännande, det blir det på en gång! Nära hennes farmors stuga finns två stora huskomplex som nu för tiden fungerar som bostad åt psyksjuka män, men som fram till 1940-talet var ett sjukhus för de som var smittade med spetälska eller lepra som är det ord man använder i dag om sjukdomen.

Det går rykten om att det spökar i huset, och en kväll när Elly smugit dit för att se om ryktena är sanna, öppnas dörren och hon får en skymt av krokiga och såriga händer. Eftersom de som bor där är bortresta finner hon ingen logisk förklaring till vem det kan vara, vilket lockar tillbaka henne för att undersöka saken närmare.

I samma veva stöter hon ihop med Sam, en kille i klassen och hans kusin Marcus som också tillbringar sommaren där hos sina farföräldrar. Innan var hon intresserad av Sam, men ända sedan hon råkade höra hur han gjorde narr av henne på grund av hennes pysselblogg har hon bara känt ilska och irritation när hon ser honom. Berättelsen utvecklar sig så att deras vägar möts fler gånger under sommaren, och vävs samman på ett fint sätt i slutet av berättelsen.

Camilla Lagerqvist har innan skrivit serien Röda Rosorna som skildrar Sverige under andra världskriget. Även i romanen Den vita döden från förra året skildras ett tidigt 1900-tal, då tuberkulosen härjade i Sverige. I hennes nya roman för mellanåldern utspelar sig kärnhändelsen istället i realtid medan sekundärhändelsen utspelas i dåtid, även om den har en stor inverkan på historien som sådan. Ellys möte med Saga är mystiskt och oförklarligt, och det är endast Elly som kan se och prata med henne. De kan endast mötas i det gamla spetälskesjukhuset, och nutiden och de handlingar som utförs 2017 påverkar det förflutna.

Berättelsen har en opersonlig introspektiv berättare; som vet vad huvudkaraktären Elly gör, ser, känner och tänker. Att man får tillträde till hennes inre värld gör att hon blir flerdimensionell och inte så statisk som hon annars skulle ha varit. Hennes känslor inför sin döda mamma är ett bra exempel på att man kommer henne som individ nära, och det här samt den historiska aspekten lyfter berättelsen och gör att den inte blir en i mängden bland de otaliga mellanåldersböcker som ges ut i skräckgenren.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Titel: Spetälskesjukhuset
Författare: Camilla Lagerqvist
Genre: Barnroman
Publiceringsdatum: 2017-01-27
Antal sidor: 154
Läsålder: 9-12 år