Annie John – Jamaica Kincaid

Annie John – Jamaica Kincaid

Just nu är det klassikertema på bokcirklarna på biblioteket där jag jobbar, och jag tänkte därför passa på att läsa alla de fem böcker som ska diskuteras. Först ut är Jamaica Kincaids Annie John från 1986, i en relativt ny utgåva. Jag måste erkänna att jag inte har läst något av henne innan, även om jag flera gånger har varit nära att beställa flera titlar.

Annie John är rent textmässigt stram och avskalad, Kincaid använder sig inte av onödiga ord och meningar för få fram sin historia, men berättelsen har på samma gång en ganska avancerad och komplex berättarstruktur. Protagonisten Annie är en extradiegetisk berättare som befinner sig utanför historien under själva berättandet samtidigt som hon deltar i händelserna som hon berättar om. Det här medför att Annie i ”nutid” har en obestämbar ålder; det enda vi vet är att hon är äldre än den flicka som hon berättar om genom de analepser som används. Historien som sådan är enkel – det är en skildring av hur en flicka som varit väldigt nära sin mor under uppväxten plötsligt börjar distansera sig från henne och kommer att känna en sorts hatkärlek gentemot henne. Men det är inte bara modern som Annie vill frigöra sig ifrån, utan även resten av vuxenvärlden.

Vid den första tillbakablicken minns Annie hur det var när hon var tio år – hennes mor var hela hennes värld och hennes dagar bestod i att hålla sig nära henne och iaktta de sysslor som hon utförde i hemmet. De båda är i en sorts symbios med varandra: och Annie har i och med detta inte ett eget medvetande, och ifrågasätter därför inte något som modern säger eller gör. När hon blir tolv år och hennes kropp förändras sker dock en förändring i relationen dem emellan. Menstruation och bröstutveckling innebär att Annie inte längre är ett barn, och därför vill modern inte behandla henne på det sättet heller, och tar avstånd från henne inte bara fysiskt utan även mentalt. Annie upplever henne som kall, hård och ovänlig och fantiserar och drömmer ofta om hur modern blir dödad och hur hennes liv hade varit bättre utan henne. Samtidigt känner hon nostalgi vid synen av vissa ting, viss mat eller vid minnet av olika händelser, och relationen till modern blir därför mer och mer komplicerad. Avvisningen leder till att Annie istället söker uppmärksamhet hos lärare och vänner i den nya skolan hon börjar i; och blir nästan besatt av tanken av att alltid ha en vän av kvinnligt kön när sig, precis som hon en gång i tiden hade sin mor nära sig – hud emot hud, och med samma medvetande. De här relationerna kan misstas för kärleksförhållanden eller ett sätt att upptäcka sin sexualitet – men jag tror att det istället handlar om att Annie här har övertaget och blir en ledare och därmed har kontroll över situationen. Hon kan styra dessa flickor som hon vill, och den makten gör att hon intar moderns roll medan de andra flickorna blir barnet. Innan var det modern som innehade makten, men nu är det istället hon. Beteendet i hemmet och mot lärarna utanför klassrummet är ett sätt att göra uppror och mycket gör hon just för att hon vet att hennes mor hatar just ett sådant beteende hos flickor.

Romanen innehåller många upprepade analepser, det vill säga samma sekvens återberättas mer än en gång. Ofta sker det här nästan direkt efter att det nämnts en första gång, och i början tyckte jag att det var ganska irriterande och störde läsningen, men sedan märkte jag att de här upprepningarna inte är exakta, utan formulerade på olika sätt och att det gör att berättandet på något sätt fördjupas och blir mer likt det muntliga berättandet.

Historien som sådan är inget märkvärdigt i sig, det finns många litterära skildringar av döttrar som på ett eller annat sätt har ett komplicerat förhållande till sin mor, och som både älskar och hatar henne samtidigt. Men det är något visst med Annie John, och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att berättelsen och karaktärerna finns kvar i min hjärna flera dagar efter att jag läst det sista ordet. Kanske är det råheten som finns där, och det direkta tilltalet. Det är i vilket fall som helst en roman som lämnat spår efter sig, och det är väl det man önskar att varje bok man läser ska göra.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Annie John Bokomslag Annie John
Jamaica Kincaid
Roman
Bokförlaget Tranan
2010
155
Vuxna

En stark skildring av en flickas komplicerade relation till sin mor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *