Sara Ohlssons debut från 2012; Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan i dag, är en bok som jag ofta har sneglat på på biblioteket, men som jag inte kommit mig för att läsa än. Det borde jag verkligen göra snart inser jag efter att ha läst hennes andra roman för unga, Ingen normal står i regnet och sjunger. Här skildras en tonårsångest som gör att man förflyttas bakåt i tiden till sin egen gymnasietid, och man sugs liksom in i det tillståndet igen. För bokens huvudperson Ella som går sista året på gymnasiet består tillvaron av en ständig ångest över att vara fel och därmed inte vara med i klassens gemenskap. Samtidigt vill hon inte alls vara någon som inte vågar säga ifrån när sexistiska kommenterar fälls av klassens killar, eller göra sin röst hörd i andra situationer. Så istället håller hon sig till en mittemellan-position, där hon för det mesta håller sig i bakgrunden men ibland säger ifrån, även om hon inte gillar sin pipiga falsettröst när hon gör det. Någon som däremot alltid står upp för sig själv och för det hon tycker är rätt är Niki, som går i Ellas klass. Först tycker Ella att Niki är allmänt jobbig, men hennes egenskaper växer i Ellas ögon ju mer hon själv inser hur sexistiskt och fel samhället är, och hur tjejer alltid ses som lägre stående varelser, även i klassen. Efter en av alla fester hos någon klasskompis eller på Harrys följer Niki med Ella hem till Charlie – Ellas bästa vän/nästanbrorsa sedan två års ålder, och den människa som hon skulle göra allt för. Så klart uppstår kärlek, och såklart känner sig Ella utanför när Charlie och Niki inte har tid för henne. Det här leder till att hon desperat försöker hitta någon att vara ihop med men lika mycket för att ha ett substitut för det hon och Charlie hade ihop innan Niki kom in i bilden. Vilket endast kan sluta i sårade känslor och ännu mera ångest.

Även om det här är en historia som känns igen väldigt väl i ungdomslitteraturen, finns det ingredienser som gör att den skiljer sig från mängden (jag tänker inte avslöja vad!). Det är mycket festande och ångest vilket jag kan känna mig ganska så mätt på – man har redan läst ett antal gånger om för mycket intag om alkohol och hur detta påverkar det rationella tänkandet och beteendet hos ungdomen i fråga, samt om de kärleksbekymmer som detta leder till. Det finns även ett överflöd av berättelser som behandlar svikande föräldrar och vänner, men bara för det så behöver det inte betyda att den här sortens böcker inte behövs och gillas väldigt mycket, tvärt om! För det som gör den här sortens realistiska ungdomsböcker så bra är att det på något sätt är befriande att karaktären inte är sådär perfekt och som alltid gör och säger bra och genomtänkta saker, utan är precis så fel som hon är rädd för att vara – hon ljuger, dricker för mycket, har för mycket sex – med fel personer dessutom, är en dålig vän och bryr sig inte särskilt mycket om att hon utnyttjar andra. Hon spårar alltså ut rejält gång efter gång efter gång. Vad är det då som gör att man gillar karaktärer som Ella, och det här konceptet för en bok? Jo, för mig är det i alla fall så att Ella får en att känna igen sig i de gånger då man själv inte en bra vän eller flickvän, då man vaknade och hade bakisångest eller lovade sig själv att stå upp för sig själv lite mer. Hon är helt enkelt en karaktär som får en att känna sig mindre fel, och det om något är mycket värt.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Titel: Ingen normal står i regnet och sjunger
Författare: Sara Ohlsson
Genre: Ungdomsroman
Förlag: Gilla Böcker
Publiceringsdatum: 2016-09-07
Antal sidor: 216
Läsålder: Unga vuxna