Allt som blir kvar – Sandra Beijer

Allt som blir kvar – Sandra Beijer

Sandra Beijers nya ungdomsroman Allt som blir kvar börjar med att Matildas pojkvän och sambo gör slut och flyttar ut ur deras gemensamma lägenhet. Hon hamnar i ett sorts chocktillstånd, och för att inte gå under helt i den ensliga lägenheten flyttar hon in hos bästa vännen Miron. Miron, som hon känt sedan länge bestämmer att hela juli månad ska gå ut på att få Matilda på benen igen; få henne att glömma Oliver och börja se ljust på livet igen. Taktiken är att ”ta över världen”, vilket i princip innebär ett ständigt festande och att utmana livet genom att göra galna saker som att springa över spåret när tåget kommer. Men det handlar också om att vara nära varandra, att lita på och finnas för varandra till den grad att de nästan bli en och samma människa- med samma puls, samma hjärtslag.

Allt går dock inte som planerat. Inte med vänskapen, och inte med julipakten. Oliver dyker upp i periferin, och även Simon med de sneda tänderna och glödande ögonen – vilket gör att det skapas en tunn hinna mellan Matilda och Olivers annars så tätt sammanpressade hudar.

Beijer skriver vackert, nästan poetiskt om hur det är att bli lämnad och om hur en stark vänskap utvecklas till en sorts besatthet. Det finns även en underton av det pessimistiska som jag har har en tendens att dras åt. Jag gillar berättelser där verkligheten inte består av räkmackor och för mycket lycka. Det låter ju hemskt men jag tycker om att läsa om trasiga människor. Matilda är en trasig människa. Hon verkar inte ha någon vidare bra kontakt med sin familj, och mamman verkar inte vilja lära känna sin dotter eller ens veta hur hon egentligen mår. Istället för att sätta sig bredvid henne vid frukostbordet morgonen efter hon ramlat in genom dörren, går hon in i sovrummet och stänger dörren om sig. Den där stängda dörren gör mig ledsen inombords. För det finns fler stängda dörrar i Matildas liv, även om de inte är synliga. För den här romanen bevisar för mig att även man inte någonsin kan lita på en annan människa fullt ut. Inte ens den man trodde sig kunna lita på. Det finns inte heller någon framtidstro hos Matilda, utan bara en känsla av matthet.

Men hur som helst. Trots Matildas trasighet kan jag inte förmå mig att känna med henne och därmed går den här historien av olycklig kärlek och en tristess inför livet inte in under huden på mig. Ärligt talat gillar jag inte en enda av bokens karaktärer, för ingen av dem är egentligen genuint vänlig eller bryr sig om någon annan än sig själv. Jag anar dock att det här kan bero på att man helt är inne i Matildas syn på tillvaron, och att det egentligen är hennes brist på empati för andra människor som gör att man upplever de andra karaktärerna som hårda och kalla.

Det som gör att jag känner en aning besvikelse efter att ha läst ut boken är att jag nog förväntade mig en sorts vändning på slutet. Bort från hopplösheten och tristessen och känslan av att vara beroende av någon annan människa för att kunna överleva. Men allt som blir kvar och följer med en efter läsningen är den där känslan av tomhet, tristess och matthet.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Allt som blir kvar Bokomslag Allt som blir kvar
Sandra Beijer
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2016-09-19
206
Unga vuxna

Ungdomsroman som fångar hur det är att ha blivit lämnad, och de känslor som följer med det. Den fångar även en vänskap som är så stark att den utvecklas till en sorts besatthet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *