Tio över ett – Ann-Helén Laestadius
Ann-Helén Laestadius bok Tio över ett fick Augustpriset för årets bästa barn- och ungdomsroman. Efter att ha läst den kan jag konstatera att juryn gjorde ett bra val. På ett sätt är den lik de flesta andra ungdomsromaner; den har det nästintill obligatoriska temat om kärlek – den slingriga vägen som leder till föremålets hjärta. Den har även temat om vänskap och familj, och hur viktigt det är att få känna gemenskap – för även om relationen till föräldrar och syskon ofta är komplext så är banden ändå starka och de finns där om det skulle hända något. Men den här romanen har något annat också, som gör att den sticker ut. Det är känslan av att inte ha kontroll över händelser som styr ens liv, och hur det påverkar en som människa.
I Tio över ett är det Maja som är den inre fokalisatorn, det är hennes perspektiv vi får ta del av i berättelsen. Hon och hennes familj som består av mamma, pappa och lillasyster Molly bor i Kiruna; en stad som på grund av gruvan måste flyttas. Det här innebär att vissa hus flyttas medan andra rivs. Bakom flytten står bolaget LKAB och det är de som blir föremål för Majas hat och ilska. För hon vill inte flytta, hon vill bo kvar i det gamla fina Bläckhornet där de alltid bott, och det kan man ju förstå. Inte bara av nostalgiska skäl, utan även för att Bläckhornen i sig är en del av Kirunas historia. Här är lite bakgrundsinformation om Bläckhornen som kan vara intressant att veta:
Bläckhornen är bostadshus i Kiruna som började byggas i början av 1900-talet, som bostäder åt gruvarbetarna. Det som är typiskt för området är närheten till naturen och att husen ligger glest. Det karaktäristiska för husen är att de är stora tvåvåningshus med branta tak, och att de har flera ingångar. Detta beror på att de från början var tänkt att fungera som både familjehus och ungkarlshus, där ungkarlarna skulle bo i de två rummen på andra våningen.
Men med borrningarna som utförs varje natt i staden, följer en oro och ångest hos Maja som till slut påverkar henne mycket negativt. Hon ställer väckarklockan på 01.10 varje natt, om det skulle vara så att borrningarna leder till ett ras som gör att de måste fly. Därför har hon också packat en väska med det nödvändigaste till familjen som hon har gömd under sin säng. Maja dokumenterar sin rädsla genom att spela in filmer med mobilen; filmer som ska visa eftervärlden för att visa hur det var att leva i en stad som rivs utan att någon av dess invånare har tillfrågats, och som orsakade många människors liv. För Maja är övertygad om att hon och alla andra i staden kommer att dö på grund av borrningarna. Men ingen annan i hennes bekantskapskrets delar hennes rädsla, eller kan förstå det, och gör den istället till ett problem för dem själva. I och med detta känner hon en enorm ensamhet.
Skolan, bästisen Julia och bokcirklarna på biblioteket är det som gör att Maja kan hålla fast vid det vanliga och trygga i livet. Plötsligt en dag dyker Albin, föremålet för Majas kärlek, upp på en bokcirkelträff. Albin är uppenbarligen intresserad av Maja, men eftersom livet inte heller i fiktionens värld är okomplicerat, blir det inte som Maja tänkt och hoppats. För samtidigt som Maja i skolan börjar debattera för sin kritik mot LKAB framkommer det att Albins farfar är chef på LKAB, vilket skapar en obalans dem emellan. Mitt i allt detta börjar Maja få panikattacker, och som läsare med ett utanförperspektiv förstår man att flytten, dödsångesten, den olyckliga kärleken samt det faktum att Julia ska flytta 340 kilometer bort är bidragande orsaker.
Det här är en ungdomsbok som jag verkligen kan rekommendera. Både för att den innehåller det som man som ung kan känna igen och relatera till, men även en kritik mot ett samhälle där de med mest makt styr och bestämmer över de underordnade, som därför måste anpassa sig till rådande ordning. Men det är en roman som handlar minst lika mycket om den enskilda individen och vägen ur en kris. Man kan se Majas personliga process som en sorts sorgeprocess där hon i slutet av berättelsen befinner sig i nyorienteringsfasen: hon har till slut accepterat läget och kan därmed gå vidare, även om ärren och minnena alltid kommer att finnas kvar.
Tio över ett
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-30
261
12-15 år
En ungdomsroman som fångar både känslan av att vara kär, gemenskapen med en vän samt en personlig livskris och hur det är att ta sig igenom denna.